Jag är i vanliga fall mot detta med förbud men vad gäller diskussionen om var man i fortsättningen ska få röka som regeringen bett om en utredning kring har jag lite egna tankar.

När rökare tänder en cigarett på gatan förstår jag hur de tänker. Röken blåser bort. Men det tar en liten stund och går man strax bakom får man ofta röken rakt på sig. Jag har astma. När detta händer mig kan jag vara sjuk resten av eftermiddagen om jag inte hinner reagera och blåsa ut när jag ser röken, utan drar ner den i lungorna. Det är bara och avsluta det jag gjorde på stan för när jag får astma innebär det syrebrist, då blir jag illamående och sen väldigt trött. Förutom att jag har rejält svårt att andas.

När någon sätter sig i en busskur och röker blir röken kvar länge. Det gör många rökare vid dåligt väder vilket gör att vi andra får stå utanför. Kloka människor reagerar och säger “så gör inte jag fast jag är rökare”. Nej men många gör. Jag kan komma in i en busskur efter att rökaren lämnat och snabbt backa ut och inse vad jag gått in i. Då gäller det att jag tänker snabbt andas ut och går därifrån. Snabbt.

Dessa rökare som väntar på bussen och släcker cigaretten precis när bussen kommer och går in i bussen och sätter sig. De gör att jag måste gå av bussen. Allt för många gånger har de satt sig framför mig eller bredvid mig och jag får sätta mig och andas genom kragen på tröjan eller sätta tröjärmen framför munnen innan jag kan gå av. Detta tycker jag är pinsamt för rökaren måste få röka på eget val så jag har väldigt svårt att säga till men stör mig inte desto mindre för det. Och vad gör rökaren mer existensberättigad än mig? Rökaren tvingar av mig ur bussen.

När restaurangförbudet kom, klev jag in i en ny värld och kunde helt plötsligt gå på restaurang utan att vara rädd för att de som ätit färdigt före mig började röka till kaffet o på så sätt förstörde resten av min måltid och kväll, trots väskan full av astmamedicin.

Så de som väljer att röka får gärna göra det men man får inte tappa respekten för sina medmänniskor som vare sig de har astma eller ej inte vill röka! Därför tycker jag att denna utredning är bra även om jag som moderat egentligen är emot förbud. Om inte annat hoppas jag att detta får rökarna att tänka till och välja sina platser att röka på.

Detta fenomen som tar så stor plats i människors liv och väcker mycket fascination. Med jämna mellanrum funderar jag över det och varför. Allt som oftast när det händer mig själv förstås. Häromdagen fick jag förstå att en människa som jag inte träffat på fyra år helt plötsligt hade hittat på något om mig som nådde min mors öron. Det som fascinerade mig var inte att denna människa fortfarande inte släppt greppet om mig och gör allt för att jävlas, det hade jag förväntat mig. Jag kommer nog få leva resten av mitt liv med att jag någonsin lärde känna honom tyvärr. Nej det jag förundrades över är människors vilja att tro på det de får höra utan att tänka till. Att det allt som oftast finns två sidor av sanningen och samtidigt fråga sig varför denna människa är intresserad av att prata om detta och sprida vidare sådant som någon uppenbarligen kommer må dåligt av. Istället sprider man glatt vidare det som i detta fall var fullständigt påhittat från början till slut. Det har hänt mig förr från samma källa. Då har jag gått direkt till den som spridit det vidare och gett min bild. Då har det blivit tyst.

Men varför detta skitsnack? Vad är det för fascination man drivs av? Inser man att man gör andra människor illa? Och vad gillar man själv att höra eller förstå att andra pratar illa om en själv? Tänker man inte till då?

Jag är inte felfri, absolut inte. Och själv gjort mig skyldig flertalet gånger. Men jag har efter hand lärt mig att tänka till. Att sätta stopp när jag inser att jag är på väg in i skitsnack som jag istället ska ta med den det berör.

Idag har Moderaterna valt ny pressekreterare. Direkt på Twitter börjar folk antyda att det “nog beror på en affär mellan Reinfeldt och Arkelsten”. Det vänder sig i magen på mig. Det är människor vi pratar om. Och vi har ingen aning om den verkliga anledningen till Arkelstens avgång.

Före detta kommunalrådet i Karlskrona, Mats Johansson, sa något klokt till mig en dag: “Emma, du är en halvkändis nu, du får lära dig leva med att folk pratar och spekulerar om dig. Du kommer aldrig ifrån det så lär dig låta bli att lyssna.” Det är alldeles riktigt och jag har burit med mig det Mats sa. Ändå har jag så svårt att acceptera det. Jag har sedan jag var barn lärt mig att gå direkt till den det berör om det uppstår frågetecken. Och man behöver inte vara “halvkändis” för att behöva utstå skitsnack. Men tänk om alla istället gick in med devisen att behandla andra så som man vill bli behandlad själv. Då hade vi alla haft fler vänner! Och fått tyst på dem som föds av att prata illa om andra. Det är jag övertygad om.

Igår hade Moderaterna i Blekinge förbundsstämma på Statt hotell i Karlskrona. En till stora delar ny förbundsstyrelse blev vald och däribland ett nytt presidium förutom Marco Paulsson, Karlshamn som behöll sin roll som andre vice ordförande. Ny förbundsordförande blev Magnus Gärdebring, Karlshamn och jag blev vald som förste vice ordförande. Vilket förtroendeuppdrag! Tack! Det ska bli fantastiskt utmanande och roligt och ett samarbete Magnus, Marco och mig emellan kan inte bli annat än bra. Vi har en bra grund sen innan att stå på och ska nu med våra olika styrkor och fördelar forma ett nytt givande samarbete för Moderaterna i Blekinges bästa. Nu ska vi lyfta Moderaterna till nya höjder och fortsätta det förnyelsearbete Annicka Engblom startade. Vi ska nu skapa ett nytt starkt team av förbundsstyrelsen. Det är tillsammans vi är starka och uträttar stordåd!

Ett stort tack för förtroendet! Nu kör vi!

Whitney Houston var en av mina stora idoler med en röst utöver det vanliga. En röst som inte kan mäta sig med någon annan. Och detta var så sjukt tragiskt och otroligt onödigt. Hoppas att detta väcker liv i en debatt kring droger som kanske kan få folk i allmänhet och artister i synnerhet att tänka till. Ordentligt. Vila i frid Whitney! The greatest love of all

Är i Ronneby och lyssnar på Niklas Wykman som föredrar moderaternas nya idéprogram för ett gäng moderater. Vi har politisk sekreterarkonferens idag med kollegorna i Sydöstra regionen. Den första på förhoppningsvis många framöver. För detta är jättekul! Vårt arbete är ganska ensamt så att lära känna kollegor och hitta samarbetsvägar känns kul och viktigt!

Det är jättebra att man uppmärksammar våld i nära relationer så som Moderaterna nu gör. Läs hela artikeln i dagens SvD här.

Det som däremot slår mig är frågan, hur ska ni “hitta” dessa personer, framför allt kvinnor, som det oftast rör sig om? De allra flesta ger sig inte till känna. De allra flesta håller skenet uppe utåt. Man erkänner inte att man är misshandlad. Inte för någon och allra minst för sig själv. Personer som vet vad de gör trycker först ner psykiskt. De bryter ner sin partner, bit för bit. För att sen bygga upp honom eller henne så som de vill ha henne, oftast lättmanövrerad, lättkontrollerad. De personer som blir utsatta förstår oftast inte vad som händer förrän det är för sent. Sen kommer slagen, knuffarna, våldtäkterna. Och då är man redan så nedbruten och så duktig att skylla på sig själv att man verkligen inte tar sig för att söka hjälp. Man har låtit det pågå för länge och det skyller man på sig själv. Man är inte värd mer. Man är också vid det laget oftast isolerad från sin familj och sina vänner och ofta också ekonomiskt. Du står i fullständigt beroendeförhållande till din partner, som du ömsom är rädd för, ömsom älskar. De som blir psykiskt misshandlade uppsöker inte sjukhus.

Sen har vi alla dessa människor som man möter som inte har en aning om vad som pågår innanför hemmets fyra väggar men som kanske hade kunnat ana om de vågade öppna ögonen. Det finns mycket de kan säga och antyda som gör det ännu svårare för en misshandlad människa att lämna ett destruktivt förhållande. Folk är nämligen duktiga på att generalisera och dra egna slutsatser. Och dåliga på att se. Kanske vilja se? Eftersom den som blir misshandlad oftast till största delen umgås med de vänner som partnern har valt ut att de kan umgås med, eller med partnerns familj, så är viljan att se nog en stor bov. Kommentarer som verkar till synes harmlösa kan vara dem som knuffar en sån här människa längre in i famnen på sin partner. Kommentarer som antyder att folk som låter sig bli misshandlade är mindre värda, väldigt svaga, eller svar när du väl vågar berätta något litet för någon som “äsch du överdriver, han som är så snäll” – sådant som får dig att förstå att din partner nog har rätt i det han säger, att du är rätt värdelös, att ingen annan någonsin kommer att vilja ha med dig att göra.

Det jag menar med detta är att problematiken i min ögon handlar om hur du först hittar dessa människor som behöver hjälp. De reser sig inte upp och säger “hej här är jag”. Samhället behöver vakna, för detta är så mycket vanligare än vad man tror. Att vi måste lära våra barn som Andreas Norlén och Ewa Thalén Finné är inne på: “Låt skolundervisningen i sex och samlevnad i större utsträckning ta upp attityd- och värdefrågor och särskilt frågor om relationsvåld”, är mycket bra. Också att polisen ska få extra resurser vid lösta brott. Men det räcker inte! Poliserna är inte dem närmst. Det är familjen, vännerna, arbetskamraterna. Vi måste få igenom till alla i samhället att börja tänka sig för, öppna ögonen och  få igång diskussionen på arbetsplatser och framför allt: lära oss att inte döma. Oftast är det den du minst anar som har det tuffast hemma.

Det här är ett jättebra startskott! Låt oss nu alla hjälpas åt för att hjälpa dessa personer, hitta dem och framför allt förstå dem. Var inte så snabb på att tala om vad som blev fel, tala istället oftare om vad din vän gjorde bra, vad som är hennes styrka och att du uppskattar henne. För in ämnet i skolundervisningen och inom sjukvården. Lär våra sjuksköterskor och läkare att titta efter signalerna och utbilda dem i hur de sen ska gå tillväga. Men ge också kvinnojourer och poliser extra resurser för att utbilda oss på våra arbetsplatser. Kunskap och information är nyckeln. Använd den.

Och glöm inte: den vanligaste misshandeln är den psykiska, den har inte blåmärken. Såren läker dessutom. De djupaste ärren sätter sig i själen.

Läs gärna på Sveriges kvinnojour

Har haft en alldeles fantastisk helg som resulterar i att jag måste göra lite reklam. Jag fyllde år i fredags och min älskade man bjöd ut mig på lunchen till Castello, gamla vattenborgen i Karlskrona. Trevligt bemötande, god mat, bra service och sen en härlig efterrätt, bara för att det var min fördelsedag annars brukar jag inte äta efterrätt på lunchen, men alla goda rekommendationer härifrån, verkligen!

Kvällen firades hemma i goda vänners lag men dagen efter var det dags för min älskade man att fylla år. Och på eftermiddagen gick vi till Skeppsgossen på Marinmuséum och blev bjudna på Jockes och världens godaste glass. Gå dit och pröva deras glass! Det är en uppmaning!

På kvällen bjöd jag så mannen på restaurang Michelangelo på Ronnebygatan i Karlskrona. Även där fantastisk service och mat och vin to

foto från restaurangmichelangelo.se

die for i en supermysig miljö! Helt klart värt ett besök!

Dagen efter, vi firar alltid i dagarna tre så hade vi vår första bröllopsdag och åkte till Ronneby Brunn på en helt fantastisk dag! En aromamassage följd av en god lunch

foto från www.ronnebybrunn.se

bestående av lax och räksallad, sen bubbelbad, ångbastu och så solade vi. En dag värd varenda öre och som gav så mycket energi tillbaka. Det behövs verkligen så här års.

Ett blogginlägg fyllt med goda rekommenadationer som jag hoppas ni tar till er  För vi har haft en fantastisk helg!

Med tanke på debatten om avskaffandet av tvångssterilisering och KDs invändningar.

Läste förundrad en kompis logg på Facebook igår. Hon fick med god hjälp av Amanda Brihed på RFHL berätta för en kille vad detta verkligen handlar om och möttes av förakt och oförstånd av denna man som vägrade ta åt sig något av det mycket kloka Amanda förmedlade och som borde ha övertygat den största tvivlaren. Tjejen vet vad hon pratar om! Och medan jag fascinerad läste detta insåg jag att det måste finnas fler tvivlare. Fler som vägrar förstå. Och då undrade jag i samma ögonblick vad KD har för skäl att säga nej o dra ut på detta? SAMTLIGA partier utom KD och SD har på sina respektive partistämmor ställt sig bakom att avskaffa tvångssterilisering vid könsbyte. Ska då dessa två avgöra när alla de andra är överrens? Jag förstår inte. Det är omodernt, det är oförståndigt och obegripligt. Och KD, som är en vänparti så jag menar inte att kasta skit på dem, men med tanke på deras siffror som knappast går uppåt, så borde de kanske modernisera sig något, följa med i utvecklingen? Jag ber er, snälla, att läsa på, lyssna på medborgarna och på dem som kan, förstå vad detta handlar om, lyssna på Socialstyrelsen och låt riksdag och regering fatta ett klokt beslut – i tiden.

Läs denna MYCKET LÄSVÄRDA artikeln i Sydsvenskan idag: Inget talar för steriliseringskravet

Julhelgen är förbi och semesterdagarna lider mot sitt slut. Och idag gick jag upp till en fantastiskt rolig och intensiv dag och praktiserade hos räddningstjänsten i Karlskrona hela dagen. Inte nog med att detta gäng i grupp 2 är väldigt trevliga och tillmötesgående – de är fantastiskt duktiga! Sist jag var med dem en heldag i somras, försökte de få i mig i vattnet så att jag kunde agera drunkningsoffer men utan ombyteskläder med mig bangade jag med löftet att de skulle få utnyttja mig nästa besök istället. Så idag arrangerades en bilolycka med mig som förare, fastklämd och från början medvetslös. Jag som har haft förmånen att hittills undvika bilolyckor blev fantastiskt imponerad av hur effektiva och skickliga de är. Snabbt var de på plats och bedömde situationen, en fanns inne i bilen och tog hand om mig som lyckats klämma mig fast rätt ordentligt i bilvraket och med påhittad nackvärk och brutet ben. Innan jag hade hunnit blinka hade de kollat av mina skador, säkrat min nacke, slagit sönder framrutan på bilen, lyft taket, lyckats såga av bromspedalen där min fot var fastklämd utan att vara i närheten av min fot och lyfte ut mig genom bakluckan på bår. Hela tiden lugnt och metodiskt medan de talade om för mig vad de gjorde steg för steg och skyddat mig från glassplitter och såg till att jag höll mig varm. Så jag är helt klart imponerad och stolt över att sitta i direktionen hos så duktiga brandmän!

Efter en intensiv dag bjöd jag på fika och hann få ett rejält snack med grabbarna också och är nu hemma trött men nöjd med massor av idéer och intryck! TACK!