Christina Blomqvist liked this post
trots att jag blev liggande hemma hela dagen med en mage som inte riktigt ville vara med så har jag det rätt bra ändå med te och tidningen Elle 
Mysig söndag
Reply
Du måste se denna!
Det är viktigt! Det är tänkvärt! Klicka här!
Det här med att jobba ideellt
Jag har ridit och haft häst sedan jag var elva. Det är ett sätt att leva. Det är avkopplande, fyllt med så mycket glädje, kärlek och träning och är något jag aldrig skulle vilja vara utan. Men enda sen jag var liten har ridskolor tagit för givet att man ska jobba ideellt. När man var liten gjorde man det. Norrköpings Fältrittklubb var mitt andra hem och connemaraponnyn Hagens O’Malley min stora första kärlek.
Det ligger fortfarande i ridsportens natur på något sätt, i tjejsporter skulle jag vilja hävda, att man jobbar oavlönat både i styrelser och tävlingskommittéer. Hur mycket jobb man än lägger ner tas det gör givet. På vissa ridklubbar tackas man på olika sätt genom en gratis ridlektion, en middag, gratis anläggningsavgift en termin eller så. Men på andra ställen fortsätter det att tas för givet att alla ska ställa upp gratis och helt utan tack. Man kan till och med få en taskig attityd mot det man mot förmodan glömt i allt vad det innebär att arrangera en ryttartävling.
Varför fortsätter vi ställa upp när det finns män och kvinnor som tar vårt arbete helt för givet? Varför tillåter vi denna attityd och tråkiga inställning? Bara för att vi älskar hästarna? Innan vi gemensamt sätter upp riktlinjerna för hur vi tillåter oss behandlas och vilken attityd vi vill ha på vår klubb, vilken klubb det nu än är, så kommer vi aldrig bli tackade för allt vi gör. Tyvärr.
Ditt liv, mitt liv och bittra människor
Nyss hemkommen från en ridtur med en stallkamrat. Den mer spännande sådan på länge. En man ser oss, cyklar ikapp oss, cyklar runt för att slutligen möta oss och cyklar rakt på oss, på hästarna, varpå han börjar skälla ut oss. Vi fick inte vara på cykelbanan, den enda väg som tar oss till skogen från stallet, vi fick inte rida i bredd, vi skulle trots att han svängde ut rakt framför oss bakom en buske ha lämnat vägen fri för honom. Han gav oss inte en enda chans under cirka femton minuter att svara eller försvara oss. Vad vi hade att säga intresserade honom inte. Nu skulle vi minsann få ta del av all aggression han hade samlat på sig under vad vet jag, dagar, veckor, månader. När han klev av cykeln och argt klev fram emot mig var jag glad att jag satt på Celeste 170 cm i mankhöjd men blev rädd att han skulle försöka göra henne illa. Då blev han hotfull. När han sen såg vem jag var fick jag ju veta att det var synd om kommunen som hade mig i fullmäktige och att jag var dum i huvudet och lite annat smått och gått.
Det som fascinerar mig är hur han orkade. Hur någon kan vara så bitter på livet så att man bråkar med vilt främmande människor på detta sätt. Låter oss ta hans bitterhet och besvikelse på livet. Att man har så lite att göra så att små saker går att göra så stora som denna man klarade. Är man hästrädd säger man det. Tycker man att vi är på fel ställe eller har andra synpunkter om hästarna så säger man det. Hästmänniskor vet att det finns många som inte alls har samma kärlek till hästar som vi har. Men man blir inte hotfull och skriker så att folk på väg in på ICA Lunden och förskollärarna som var ute och lekte med barnen alla stannade upp och undrade vad som försiggick och börjar anklaga vilt främmande människor för att vara dumma i huvudet. Jag talar gärna med folk och har diskussioner och tar emot synpunkter. Det ingår i uppdraget som politiker. Men här slutade jag lyssna. Jag var bara oändligt tacksam över att Celeste är så snäll i en situation som denna.
För mig var detta en uppvisning i okunskap, brist på respekt och medkänsla och ett uppvaknande vad gäller att man aldrig vet vad för tokstollar man möter på gatan. Och lika glad och tacksam ska man nog vara för det. Så länge de inte ger sig till känna…
Jag har en tiger i sängen
Annika Aronsson liked this post
Och det skojar man inte bort, att vakna bredvid detta vackra djur varje morgon
Vi ser över kompetensförsörjningen i Blekinge
Debattsvar i Blekinge Läns Tidning idag:
Svar till Rolf Lindberg (“Sinande kompetenskälla en utmaning”) BLT den 13 oktober
Det är alldeles riktigt att det blir allt svårare att rekrytera rätt kompetens. Därför tillsatte Region Blekinge två politiska rapportörer i januari att arbeta med detta gentemot tjänstemän på regionkontoret. Vår uppgift är att se över kompetensförsörjningen i Blekinge och få till ett samarbete mellan näringsliv, yrkeshögskolor, komvux och gymnasieskolan samt alla de som kan ha en roll att fylla där emellan. Vi är bland annat på gång att starta upp ett kompetensråd för att hitta de olika lösningar som finns bland aktörerna inom kompetensförsörjningen i Blekinge. Vi håller med om att området tidigare har saknat officiella företrädare men förhoppningsvis ska vi råda bot på den bristen genom det nu uppstartade samarbetet. Dock är vi medvetna om att detta kan ta tid. Men vi tar tacksamt emot idéer och synpunkter på förbättringar inom vårt arbetsområde oavsett politisk åskådning eller tillhörighet inom näringslivet.
Emma Stjernlöf (M)
Jan Björkman (S)
Mannen med mustaschen
För mig är det helt obegripligt att mannen med mustaschen får sitta kvar. Jag klagar inte, han kommer knappast hjälpa S till några högre siffror men det är för mig helt ofattbart. “Vanliga” människor som fuskar eller missförstår systemet får minsann veta med hela pekpinnen att de gjort fel. Då hjälper det minsann inte att be om ursäkt och likt en papegoja återupprepa gång på gång det man blivit tillsagd att säga. Som får honom att låta dummare och dummare varje gång han säger det. Här har vi en man med en hel stab under sig att hålla ordning på lagar och regler åt sig och ändå kommer man undan. Vilken signal till svenska folket! Det var det där med bidragslinjen eller arbetslinjen…
Höstdag till häst
Jag älskar söndagar! Telefonen är avstängd och jag tar bara tid åt familjen och min
vackra häst. Idag fick hästen mest uppmärksamhet och vi var ute en och en halv timme med Sophie och Frankie i den vackra höstskogen. Jag har en helt ny häst sen hon kom tillbaka från Ninni Svensson där hon varit på tillridning och det märktes även i skogen. Vilket steg och vilket tempo. Idag var det bara glädje och fart för hela slanten
Och så var vi ju tvungna och prova vårt nyinköptna BackOnTrack täcke förstås
Champagne och räksnittar
Det är inte alldeles fel att ha en fredag kväll bara mannen och jag själva. Då lyxar vi till
det lite med räksnittar och champagne.
Idag var det -1 grad när jag åkte till stallet för att morgonfodra alla hästarna kl 06.30 och trots att solen skiner är det inte alls varmt. Hösten är vacker men jag gillar inte kylan. Och den nådde Karlskrona idag. Det enda positiva är att jag nu får inviga mina snygga stövlar jag köpte i Aalborg i september Cassie hon njuter av solen inomhus på mattan istället
Rysk middag
Har varit på middag med Rysslands länsregering i Kaliningrad. Min date för kvällen var Marco Paulsson minsann. Och vi kan inte prata ett ord ryska men vi är lika glada för det 
Guvernören i Kaliningrad är på statsbesök och hedrande nog i Karlskrona då man har ett gott samarbete med Region Blekinge. Så där ja
